Nerväxt: Nya rötter för ekonomin

Nya visioner för framtiden bortom Coronakrisen

Coronavirus-pandemin har redan tagit otaliga liv och det är osäkert hur den kommer att utvecklas i framtiden. Samtidigt som personalen inom hälso- och sjukvården och inom den grundläggande välfärden kämpar mot spridningen av viruset, tar hand om sjuka och upprätthåller viktiga samhällsfunktioner, har en stor del av ekonomin stannat. Denna situation är bedövande och smärtsam för många, skapar rädsla och ångest hos de vi älskar och de samhällen vi är en del av, men det är också ett tillfälle att gemensamt lyfta fram nya idéer.

Krisen som utlöses av Coronavirus-pandemin har redan visat på många av de svagheter som finns vår tillväxtbesatta, kapitalistiska ekonomi – osäkerhet för många på arbetsmarknaden, ett sjukvårdssystem som knäckts av år av besparingar och nedvärdering av några av de viktigaste yrkena i samhället. Detta system, som bygger på ett överutnyttjande av människor och natur och som är väldigt exponerat för kriser, ansågs ändå som normalt. Även om världsekonomin producerar mer än någonsin tidigare, så misslyckas den med att ta hand om människor och planeten. Rikedom koncentreras till ett fåtal samtidigt som planeten förstörs. Miljontals barn dör varje år av orsaker som hade kunnat förebyggas, 820 miljoner människor är undernärda, den biologiska mångfalden minskar, ekosystemen försämras och utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka, vilket leder till våldsamma antropogena klimatförändringar, med havsnivåökning, förödande stormar, torka och bränder som ödelägger hela regioner som följd.

I årtionden har de förhärskande strategierna mot dessa problem inneburit att lämna den ekonomiska omfördelningen till marknadskrafterna, och att nedbrytningen av ekosystemen hanterats genom s.k. “frikoppling” och grön tillväxt. Detta har inte fungerat. Vi har nu en möjlighet att lära oss från erfarenheterna av Coronakrisen: från nya blomstrande former av samarbete och solidaritet till en allmän uppskattning av basala samhällsnyttor som sjukvård, matförsörjning och avfallshantering. Pandemin har också lett till statliga åtgärder som inte skådats i modern tid, vilket demonstrerar vad som är möjligt när det finns en vilja att agera: oemotsagd omdisponering av budgetar, mobilisering och omfördelning av ekonomiska resurser, och en utvidgning av välfärdssystem och boende för hemlösa.

Samtidigt måste vi vara uppmärksamma på problematiska auktoritära tendenser som massövervakning och påträngande teknologier, gränsstängningar, restriktioner mot offentliga församlingar och katastrofkapitalismens utnyttjande av krisläget. Vi måste beslutsamt stå emot dessa tendenser, men inte heller stanna där. För att påskyndas övergång till ett radikalt annorlunda samhälle, snarare än att desperat försöka få det destruktiva tillväxtmaskineriet att snurra igen, låt oss bygga på tidigare lärdomar och överflödet av sociala och solidariska initiativ som har spirat världen över de senaste månaderna. Till skillnad från tiden efter 2008 års finanskris borde vi rädda människor och planeten, snarare än att komma till företagens undsättning, och träda ut ur krisen med tillräckliga åtgärder snarare än åtstramning.

Vi som signerat detta brev föreslår därför fem principer för den ekonomiska återhämtningen och ett fundament för att skapa ett rättvist samhälle. För att utveckla nya grunder för en ekonomi som fungerar för alla behöver vi:

1) Sätta livet i centrum för våra ekonomiska system.

Istället för ekonomisk tillväxt och slösaktig produktion måste vi sätta människors liv och välmående i centrum. Medan några sektorer av ekonomin, så som produktionen av fossila bränslen, militären och reklambranschen, måste fasas ut så fort som möjligt, behöver vi nära andra, som sjukvård, utbildning, förnyelsebar energi och ekologiskt jordbruk.

2) Radikalt omvärdera hur mycket och vilket arbete som är nödvändigt för ett gott liv – för alla.

Vi behöver lägga större tonvikt vid vård och omsorg, och värdera de yrken som har visat sig oumbärliga under krisen. Arbetare från destruktiva branscher behöver få tillgång till utbildning för nya typer av arbeten som är återskapande och gröna, för att säkerställa en rättvis övergång. Generellt sett behöver vi reducerad arbetstid samt introducera system för arbetsdelning.

3) Organisera samhället kring tillhandahållande av nödvändiga produkter och tjänster.

Medan vi minskar slösaktig konsumtion och resande behöver vi också garantera basala mänskliga behov, som rätten till mat, boende och utbildning, genom system för universella välfärdstjänster eller universell basinkomst. Vidare behöver vi demokratiskt definiera och introducera minimum- och maximuminkomst.

4) Demokratisera samhället.

Detta betyder att möjliggöra alla människors deltagande i beslut som påverkar dess egna liv. Det innefattar specifikt ökat deltagande för marginaliserade grupper i samhället, liksom att inkludera feministiska principer i politik och det ekonomiska systemet. Makten hos globala företag och finanssektorn måste drastiskt reduceras genom demokratiskt ägandeskap och översyn. Sektorer relaterade till basbehov som energi, mat, boende, hälsa och utbildning måste avkommersialiseras och avfinansialiseras. Ekonomisk aktivitet som baseras på samarbete, till exempel arbetarkooperativ, måste gynnas.

5) Basera politiska och ekonomiska system på solidaritetsprincipen.

Omfördelning och rättvisa – transnationellt, intersektionellt och intergenerationellt – måste vara grunden för en balans mellan nuvarande och framtida generationer, sociala grupperingar inom nationer liksom mellan nationer i det globala nord respektive syd. I synnerhet måste det globala nord upphöra med nuvarande former av exploatering och gottgöra för tidigare. Klimaträttvisa måste vara den princip som leder en snabb socio-ekologisk omdaning.

Så länge vi lever i ett ekonomiskt system som är beroende av tillväxt kommer en lågkonjunktur vara förödande. Vad världen behöver är istället ekonomisk nerväxt – en planerad men anpassningsbar, hållbar och rättvis nedskalning av ekonomin, för en framtid där vi kan leva bättre av mindre. Den aktuella krisen har varit brutal för många och drabbat de mest utsatta hårdast, men har också gett oss möjligheten att reflektera och tänka om. Det kan få oss att inse vad som verkligen är viktigt, och otaliga möjligheter har synliggjorts. Ekonomisk nerväxt, som koncept och rörelse, har reflekterat kring dessa frågor i över ett årtionde och erbjuder ett konsekvent ramverk för att ompröva samhället utifrån andra värden, som hållbarhet, solidaritet, rättvisa, gemytlighet, direktdemokrati och vällust.

Delta i debatten och dela dina idéer på Degrowth Vienna 2020 och the Global Degrowth Day – för att konstruera ett medvetet frigörande från vårt tillväxtberoende, tillsammans!

I solidaritet,
Arbetsgruppen för det öppna brevet: Nathan Barlow, Ekaterina Chertkovskaya, Manuel Grebenjak, Vincent Liegey, François Schneider, Tone Smith, Sam Bliss, Constanza Hepp, Max Hollweg, Christian Kerschner, Andro Rilović, Pierre Smith Khanna, Joëlle Saey-Volckrick

Detta brev är resultatet av en samverkansprocess inom det internationella nätverket för ekonomisk nerväxt. Det har signerats av mer än 1,100 experter och 70 organisationer från 60 länder.

Se alla undertecknare här.